Vägen till drömmen bestod av mobbning

I över 12 års tid utsattes Linus för en konstant mobbning. En mobbning som berodde på att han inte passade givna mallen i Övertorneå.

 

Historien tar sin början när han vid 5 års ålder går på dagis där några av de andra dagiseleverna började reta honom för att han var annorlunda, sedan eskalerade allt under de kommande åren fram tills Linus tog studenten från gymnasiet 2011.

 

När Linus gick i sjunde klass år 2006 skrev han följande berättelse om det han då hade fått uppleva:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det stannar inte vid allt det som skrivits ovan utan trakasserierna fortsatte, till och från under de kommande 5 år Linus tillbringade i skolans värld. Både från elever och en lärare. Dessutom blev han mordhotad av en elev på högstadiet.

 

Denna föreläsning är en personlig historia om Linus uppväxt som mobbad och hur han ändå stod på sig för att få vara den han är. Om resan Linus har gjort i livet och trots mobbningen nå sin dröm om att  jobba i Sveriges Riksdag, något som han nu har gjort sedan augusti 2011. Det är en personlig berättelse paketerad för att inspirera och stärka människor i samma situation, men även för att beröra andra som tycker att dessa frågor är viktiga.

 

Kontakta oss för en offert gällande denna föreläsning

"Nu har jag varit mobbad sedan jag var fem år och idag är jag tretton tänk vad många år det är. I början var jag mest utfryst och folk ville inte leka med mig. Ibland kunde jag sitta alldeles för mig själv. Från lågstadietiden kommer jag inte ihåg så mycket. Men från mellanstadietiden finns det fler obehagliga minnen än vad jag själv klarar av. Jag fick en massa olika ord slängda efter mig. Som till exempel fetto. Jag var också utfryst. Nästan ingen ville vara min vän. Man behandlade mig som luft. Men detta har haft en bra sak med sig. När man ska göra något så behöver man inte ha en kompis för att göra det. Vissa dagar kändes det som att jag inte var värd någonting. Andra dagar kändes det som att jag inte var värd att leva. När vi i sexan for på skolresa till Norrbyskär utanför Umeå kunde inte mobbarna fortfarande lämna mg i fred. De kändes hemskt. Man sa även att jag skulle bli utmobbad på högstadiet. När jag väl började på högstadiet var allting lugnt till en början men sedan kring oktober började man att hota mig. Då kändes det inte längre kul att gå till skolan. Man pratade med mobbarna och dag är det 16 maj och allting har lugnat ned sig. Men det kanske inte är slutet."